Elallergi - Elkänslighet

Varför tas vi inte på allvar i detta samhälle?

Less

Jag blir så less på mig själv. Varför tror jag inte mer på mig själv? att jag duger och att jag är värdefull? Det finns en jag under en tid har tittat lite extra på och märkte idag när han kommer och går med en tjej att jag har mer känslor för honom än jag velat erkänna. Men jag har inte gjort något åt att han ska veta hur jag känner. Jag är för feg, tror inte på mig själv - tycker att han är "för fin" för mig. För fin - ja ni hör ju. Ja han är fin men inte för "fin" för mig... Jag har självförtroende men ingen självkänsla...

 jag vill ha Dig nära - snälla se mig!

♥♥♥

Det är bara du själv som har ansvaret för ditt eget välbefinnande och din egen hälsa. Var rädd om dig själv♥ Skäm bort dig själv - både fysiskt och psykiskt. Gå på teater, dansa el varför inte en behandling: massge. Ta en skogspromenad - måla.

Kärlek och respekt♥

Glöm aldrig att du är värdefull och unik♥

Mest klagande människor♥

Läste och hörde på TV att Svenskar är det i särklass mest klagande folk - de som är mest sjuka. Hm är vi? stämmer det? om det är så vad kan det bero på? Vilka faktorer och orsaker bygger man den utredningen/forskningen på?

Kärlek♥

Älska dig själv - det är du värd

Två kontraster i en och samma paket

 

Mörk choklad med salmiak - underbart gott. Jag älskar blandningen av choklad och lakrits. Två konstrater i en och samma. Känns som jag själv - två kontraster som slåss inom mig. Jag är inte schizofren men man kan ändå ha två "personligheter" inom sig som slåss. Jag försöker hitta en jämvikt mellan dem.

Nu ska jag ta mig en mugg kaffe och en bit choklad

Jag är jag

Jag är jag - en tjej, en kvinna mitt i livet. Jag försöker komma underfund med vem jag verkligen är, vem jag vill vara. Teater är min luft - det är den som ger mig liv. Dansen är mina ben, mina kryckor, mina armar - målandet speglar mitt inre, min bild, mina känslor...

Lycka - min lycka - I ♥ You

Du är ljuset, ljuset i mitt liv - Lycka och kärleken du ger går inte beskriva i ord. Din säkerhet, ditt sätt att äga rummet när du kliver in - Du är stor i annan betydelse än storleken. Du är liten men naggande god.

Du fångade mitt ♥

Masker

Vi bär alla masker - i vardagen och till fest. En del döljer sig alltid bakom sin mask. Men vågar du visa ditt rätta jag? Vad är det som döljer sig bakom din mask? vågar du visa? längtar du efter att visa vem du är? Jag längtar och jag strävar efter att hitta mig själv - mitt verkliga jag. Min själv längtar att få blomma ut sina vackraste blommor.

Jag är jag och visst jag bär min mask - det är bara för vissa som jag visar mitt rätta jag för. Men det handlar nog om att våga. Våga vara i nuet, ge den andra rätt- rätten att se dig. Många tror de känner mig, mitt riktiga jag men vem är det? Jag letar själv efter vem jag är. Jag letar livet, lusten att leva - våga leva till fullo.

Nu menar jag inte att jag spelar ett spel, ljuger om vem jag är - utan det jag menar är att vi alla bär masker medvetet el omedvetet - vi visar upp de vi vill visa. Jag är jag men vi är alla olika jag i olika situationer och tillfällen...

Teatermasken den vackraste av alla masker

Min luft - Livet luft

 Det regnar ute men det känns som det är mina tårar som faller ner från skyn - men är jag ledsen? vad är jag ledsen över? det vet jag inte - kan inte ta på det - det känns bara som en klump som växer inom mig? jag kan inte förklara när någon frågar vad är du ledsen över? jag vet inte - men hur ska jag ta reda på det? hur ska jag komma till rätsida med det?

Glädje - vad är glädje? för mig är glädje att spela teater- glida in i en annan verklighet att vara i det nuet. Glida runt -glida ut på scenen. Jag strävar inte att vara skådespelerska i den bemärkelsen - teater för mig är livet - luften jag andas - inte livnära mig på det - bli känd - det är inte det viktigaste, det har ingen betydelse - jag vill bara lukta, känna teaterns makt i mina ådror. Få uttrycka det jag känner, tycker och tänker.

teater är godis för min själ...jag lever uttrycker mig, är i rollen, kan vara mina egna el andra texter jag tolkar...

Livet - vart är du?

Det är så mycket som rör sig och som vill komma ut, men det är svårt att få ner det på papper - på pränt. Det låter bra i  huvud men det ser så konstigt ut på pappret - varför är det så? Varför förstora man upp även det lilla? Det är väl bara att göra?

Just nu är jag bara - menar att jag bara flyter med- följer strömmen, reflekterar JA men mer då?

-jag vill vara, vara i nuet - leva - verkligen leva och det gör jag inte just nu känns det som - mitt liv far - flyger bara förbi och vad har jag gjort med det? vad blev det av mig? Det skrämmer mig - men hur ska jag börja leva?

Jag vet vad jag vill men hur ska jag få fram det - hur ska jag komma dit? Är det svårt el är det bara jag som gör det svårt? Är det jag själv som hindrar mig från att leva, att komma dit jag vill? Jag tycker ju att jag har verktygen och det låter bra när man pratar om det men sen när man ska ta tag i det verkar det så avlägset - långt borta och ouppnåeligt.

Men jag måste komma framåt - livet bara går just nu och det känns meningslöst menar inte att jag vill avsluta men jag vill känna mening - känna glädje igen...Å intebara för en kort stund utan länge, bevarlig känsla...